[Ess Hå] - personliga tankar, politik & prylar

Snart har ännu ett år av en allt mer absurd verklighet nått sitt slut. Då börjar ett nytt, som säkert kommer att bli ännu värre. Vi kommer att få uppleva en valrörelse, nya tv-såpor, upplopp på gatorna och upprop på kultursidorna, EU-toppmöten som i värsta fall inte går att skratta åt och kändisar som diskuterar sin bisexualitet, veganism och sopsortering, samtidigt som de viker ut sig i Café, ammandes resultatet av sin insemination. För oss som är queera i ett samhälle där det krokiga blivit straight, behövs något för att stå ut. Ett manifest, kanske.

Ja, vi är dåliga människor. Vi tänker äta skinka, prinskorv och köttbullar under julen utan att be om ursäkt eller känna obehag. Vi anser att även vuxna barn med näsringar som gnäller över maten bör skickas i säng utan julklappar. Till nyår kan det mycket väl bli kalv – förutsatt att köttet är ljust nog.

Den enda gång vi blir intresserade av ordet Attac är när vi i mellandagarna ser det i videobutiken, tryckt på omslag med skjutvapen och snabba bilar. Vi kör gärna själva snabba bilar. Eller stora bilar. Vi anser att vi gör mänskligheten en större tjänst genom att bekämpa cocktaildrickande världssamveten som reser till Rio på skattebetalarnas bekostnad, än genom att bekämpa oss själva, för att leva upp till cocktaildrickarnas deklarationer.

Vi är inte särskilt förtjusta i banker eller hamburgare, men vi krossar inte skyltfönster, bygger barrikader och tänder bål på gatorna för att göra det tydligt. Om man väljer att göra det och i tumulten råkar få huvudet krossat, bli skjuten eller stuka tummen tycker vi att man får stå sitt kast. Gnäller man om det efteråt är det bevis för att man uppfostrats till en bortskämd skitunge. Låter man sina föräldrar gnälla om det efteråt visar man att man fortfarande är under uppfostran för att bli en bortskämd skitunge.

Vi anser att varje ekonom som påstår att det är ett allvarligt problem att staten är på väg att förlora sitt "skatteunderlag" bör sättas att putsa euromynt till dess att staten tar mindre än en femtedel, inte som nu mer än hälften, av våra inkomster. Vi tycker inte att alla som tjänar mer än vi själva gör bör klämmas åt.

Vi förutsätter att varje projekt – politiskt, ekonomiskt eller kulturellt – som motiveras med strävan efter världsfred eller att barnen är vår framtid i bästa fall är överflödigt, men oftast är en täckmantel för något direkt skadligt eller avskyvärt. Vi mår illa när teknokrater och ekonomister talar om för oss att en europeisk federal stat är höjden av utveckling och upplysning. Vi mår lika illa när vi hör fårskinnsvästar och rödstrumpor agitera mot just den europeiska superstaten, trots att de alltid är för alla andra superstater.

Vi anser att varje statlig myndighet som ägnar sig åt att uppfostra medborgarna för deras egna pengar, eller använder pengarna till att göra reklam för sig själva, med omedelbar verkan ska avkrävas återbetalning. De ansvariga generaldirektörerna ska dömas till fiberrik kost och obligatorisk cykelhjälm på livstid.

Vi vägrar att kalla oss feminister för att bli socialt accepterade. Vi tycker inte att pansexualitet är naturligare än heterosexualitet. Vi godkänner inte multikulturalism som en ursäkt för brott, asocialitet eller särlagstiftning. Vi anser däremot att varje människa har rätt att resa fritt och inrätta sitt liv efter eget huvud, så länge det inte sker på andras bekostnad. Det gäller även om man själv vill ta hand om sina barn och råkar vara kvinna.

Vi tycker inte att samtidens viktigaste fråga är homosexuell adoption, men vi ogillar att barn används som ideologiska snöplogar. Vi anser inte att lesbisk insemination är samtidens näst viktigaste samhällsfråga. Vi anser inte att kravet på republik är samtidens tredje viktigaste samhällsfråga. Vi anser i allmänhet att republikaner både är löjligare och klär sig fulare än kungen. Vi är glada att kungen jagar och tycker att Silvia klär i päls.

Vi kallar inte ofödda människor cellklumpar. Vi har större respekt för foster än för liberala ledarsidor. Vi föredrar inte dopade östtyska idrottskvinnor framför Malin Baryard och ser inget heroiskt i att sudda ut könsgränserna med generande hårväxt.

Vi tycker att man ska byta jobb om man är bartender och inte tål cigarettrök. Vi anser att USA-hat är ett tecken på civilisatoriskt självförakt. Vi anser att det är en civilisatorisk plikt att hålla stånd mot amerikanska trender som har att göra med genusteori, hälsofascism, offerdyrkan, minoritetsrättigheter och säkerhetsneuros.

Vi anser inte att mobbare behöver medkänsla, utan en rejäl hurril. Vi tror att människor har en förmåga att välja mellan gott och ont, ett ansvar för sina val och att de som väljer att ifrågasätta om gott och ont finns är onda.

Vi har sedan länge förstått att Svenska kyrkan är en plats för hundhögmässor, homoerotisk konst och allmän kulturradikalism. Vi föredrar en kyrka där det inte är en pinsam belastning att vara religiös.

Vi är, kort sagt, dåliga människor. Om ni tycker det känns jobbigt är det ert problem.

Johan Hakelius – som är tjänstledig under januari för att stå ut med de elva månaderna därefter"