[Ess Hå] - personliga tankar, politik & prylar

Porter talar om konkurrensstrategi. Själv undrar jag om Sandys låtit en konkurrent skapa deras strategi på restaurangen vid Hötorget...

Lovade ju att återkomma till detta. Om Sandys. Varför vi inte åt där när vi var i Stockholm förra veckan. Varför jag troligen aldrig kommer att gå dit. För er som inte varit hos Sandys vid Hötorget kan jag berätta att de delar lokal med Pizza Hut. Den aktuella kvällen stängde Sandys kl 21 och grannen kl 22. Vi var sugna på något lite lättare och funderade på Sandys. Kom dit 20:20. De 40 minuter som var kvar borde räcka på varje snabbmatställe för att servera någon och ge dem tid att äta. På Sandys var de inte särskilt intresserade av oss. De två som jobbade där tittade knappt upp när jag gick in, än mindre hälsade de. Städa inför stängningen lockade mer än att ta hand om gäster. Vi gick ut. I 2-3 minuter.

Vi pratade lite. Funderade på om vi verkligen skulle äta på Sandys. Hann vi innan de stängde? Vi är ju "svenska", ville inte bidra till att personalen skulle behöva stanna extra länge. Skulle vi dela på en pizza hos grannen? Näe, vi satsade på Sandys...

Gick tillbaka in. Denna gång med tydliga köpsignaler. Tittade på menyn ovanför disken. Pratade med frun om vad hon ville ha. Tittade mera. Pratade mera. Tittade. Tog fram plånboken. Ingen av de två i personalen hälsade! Efter att ha stirrat på den ena tjejen en stund kom hon fram till disken. Hon såg mer besvärad än glad ut över att ha två potentiella gäster framför sig. Jag beställde det vi ville ha. Hon svarar med:

"Vi har bara Take Away såhär dags." Med 35 minuter kvar till stängning... Och ingen skylt som bekräftade det.

Med en känsla av att hon ljög mig rakt i ansiktet förklarade jag att vi hinner äta och gå innan de stängde. Hon var inte direkt medgörlig. Körde på sitt snack om att om vi ville äta deras mat fick vi ta den med oss. Jag förklarade att vi inte längre var intresserade av deras mat och att deras attityd till gäster var skrämmande dålig.

Vi gick därifrån. Rakt över Hötorget till Kungshallarna. De välkomnade både oss och våra pengar. Kl 21 hade vi ätit klart. Bara så att ni vet, ni på Sandys...


Nu undrar jag bara hur hon tänkte? Hon som mer eller mindre körde iväg oss. Var hon ansvarig? Hur tror då att stället ska klara sig? Vad är chansen att samtliga "misshandlade" gäster tiger stilla? Att ingen berättar hör sina kollegor, vänner, blogg eller på annat sätt att Sandys helt utan service?

Om hon inte var ansvarig, vad tänkte hon på då? Hur ska hon förklara sådana saker för sin chef den dag någon gäst klagar på behandlingen? Låter det så här då?

"Joo... Ehh... Det var en trevlig kille här från restaurangen bredvid. Han gav oss en bok. Tips om hur vi skulle bli bättre. Ett par regler:

1. Var otrevlig mot gästerna, det gläder våra konkurrenter.
2. Kör enbart med Take Away sista timman, gästerna bryr sig nog inte och ni kan gå hem tidigare.

Trodde det var du som skickat honom..."

Tillbaka vid datorn. Bloggandes. Redo att avlägga en rapport kring de senaste dagarnas förehavanden.

Vi har varit i Stockholm i fyra dagar. Fantasilöst kan tyckas när man bor i Uppsala. Men det finns väldigt mycket att se på där. Och frun är gravid i vecka 31 vilket innebär att kortare resor uppskattas. Och vi gillar Stockholm. Vi gillar även hotellcheckar med innebörden att vi kunde bo gratis i tre nätter mitt i Stockholm.

Vi åkte dit i onsdags och efter incheckning och uppackning ägnad vi oss åt lite lunch och shopping. Trevligt men inte så mycket att berätta om. Kvällen tillbringades på Hermans i sällskap med fruns kusin, hennes man och deras lille son. De bjöd oss. Stort tack! Hermans är en vegetarisk restaurang med fantastisk utsikt. När vi var där var det dessutom "Vegan Wednesday". Maten var mycket god och för den som undrar om man kan äta sig mätt på mat utan kött och grädde kan jag berätta att det går utmärkt. Hermans buffé räcket mer än väl för att göra oss alla proppmätta och belåtna. Det är dock ingen risk att jag blir vegetarian på heltid men för en kväll så...

Torsdag. Hyfsat väder utlovades och vi tog båten till Vaxholm. Trevlig liten stad att strosa runt i. Kaffe och kaka på hembyggdsgården rekommenderas - goda bakverk, ok kaffe och hyggligt pris. Alltsammans intas på deras trevliga uteservering med utsikt över omgivande vatten. Lunchen intogs på Kabyssen, kvarterskrog tillhörandes Waxholms Hotell. Maten var ok, servicen sådär. De verkade se någon form av självändamål med att ha en kö till uteserveringen. Folk fick ofta vänta även om det fanns tillräckligt med bordsplatser. Onödigt snobberi.
På kvällen ville vi äta något lättare. Vi åt inte på Sandys. Mer om det i separat inlägg. Efter en riktigt god meza-tallrik i Kungshallen bestämde vi oss för att gå på bio. Jag fick med frun på Transformers. Klart sevärd om man är svag för lite action och mycket specialeffekter.

Fredag. Regn utlovades och vi planerade för shopping. Det bar av till Söder och efter lunch hamnade vi på Kungsholmen. Varför ligger inte R.O.O.M i Uppsala? På vägen tillbaka mot centrum stannade vi vid St Eriksplan och jag "tvingade" med min stackars fru till Mellqvist Bar, ett hål i väggen med ett par stolar, en bardisk och bland det bästa kaffet i Stockholm. Tog en dubbel espresso och frun fick en cappuccino. Båd två var riktigt bra. Detta trots en ensam kille bakom disken och full rusning. Imponerande.

Lördag. Vädret spåddes bli bättre och vi styrde stegen mot Djurgården. Vasamuseet hägrade. En sak är säker, när du besöker Vasamuseet ska du vara mätt när du kommer annars är du hänvisad till deras servering där du finner en vanlig ostmacka till det facila priset av 43 kr. Vill du lyxa kan du ta en, av utseendet att döma, ordinär räkmacka för 92 kr...
Efter museibesöket promenerade vi vidare mot Rosendals trädgård och deras trevliga kafé. Ännu ett ställe som jag önskar låg i Uppsala. Underbar miljö, god mat och gott fika. Vid detta besök blev det dock inte kaffe och kaka efter salladen utan en glass från tidigare omnämnda Hansens Flødeis. Lovar att återkomma med en recension men en sak kan jag avslöja redan nu - hellre en sådan glasspinne för 30 kr än två Magnum från GB...


   

   

1. Utsikten från Hermans
2. På väg hem från Hermans
3. Kväll i Stockholm
4. Shrek fick inte komma in på Transformers... Något med att han skulle skymma sikten.
5. Vasaskeppet, otroligt svårfotograferat - slutartider på 1/10 s vore rena drömmen...
6. Skönt slappande under parasoll vid Rosendals uteservering
7. GLASSEN

Ibland får jag internetbaserade undersökningar till mig. En sådan kom idag. Avsändare var ACNielsen. De har tidigare haft vissa språkproblem. Så även denna gång. Denna undersökning handlade om frukostprodukter och den första delen avhandlade vissa märken av frukostflingor. Andra halvan berörde müsli-produkter på bit av den typ som på engelska kallas "bar", exempelvis "chocolate bar". Just nu kommer jag inte på något bättre ord på svenska för "bar" än bit. Folket på ACNielsen kom inte på något ord alls. De använde "bar" rakt av, även i försvenskad pluralform. Första frågan löd så här:

Vad är viktigt när du väljer en bar?

Svarsalternativ ett:

Att min familj gillar barer

Nästa fråga:

Hur sannolikt är det att du kommer att testa en bar?

Alternativen:

Mycket osannolikt 
Osannolikt 
Sannolikt
Mycket sannolikt
Vet inte

Är ju inte mycket för att gå på barer så...

Tredje frågan:

Varför vill du inte testa en bar?

Alternativen:

En bar innehåller för mycket socker
Eftersom min familj inte gillar barer
En bar innehåller för mycket fett
Jag tycker inte om barer

Tvekade ett tag och funderade på om barer innehåller för mycket fett eller om jag bara inte tycker om dem... Varför fanns förresten inte alternativet "Jag tycker bättre om restauranger"?

En frinatt på Scandic i kombination med ambitionen att få ut så mycket som möjligt av semestern gjorde att vi hamnade i Örebro på väg hem till Uppsala. Det visade sig vara ett lyckat val. Själv hade jag varit där någon gång i samband med en kurs men inte sett så mycket av staden och frun hade inte varit där alls.

Fredagen inleddes med lite ögonshopping tills dess att hungern satte in och butikerna började stänga. Som av en händelse fanns Jensen's Bøfhus där. Hade bara hört talas om dem tidigare men ångrar inte det minsta att vi gick dit. Vegetarianer och liknande gör sig icke besvär - till er andra rekommenderas ett besök. Rejäla biffar, stora BBQ-hamburgare, Spareribs och liknande serveras tillsammans med goda såser och andra tillbehör. Frun blev lyrisk över deras Snackkorg. Jag höll med.

Lördagen inleddes med en hotellfrukost och sedan navigerade vi till Wadköping - ett friluftsmuseum med byggnader som sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Riktigt trevligt att promenera runt där och njuta av det fina vädret.

 - ett par gamla hus i Wadköping.

 - om man är riktigt duktig på att svarva kan man göra sådana här.

Tillbaka i Örebro centrum tittade vi lite hastigt på slottet och sedan besökte vi ett helt gäng butiker vilket resulterade i att jag fyndade en ny jacka. Lunch ska man ju ha också och inför Örebro-besöket läste jag på lite och fann att Coffee Shop Bara Vara verkade lovande. Trevligt när ställen lever upp till sitt rykte. Det gjorde Bara Vara. Önskar bara att det låg i Uppsala... Om du är i Örebro och vill ha en lunch - gå dit! Vill du fika? Gå dit!

Avslutar med en skylt som jag såg:

 - undrar vad påföljden blir om man springer?


Sammanfattningsvis var Örebro en riktigt trevlig stad där det dessutom gick att få helt ok kaffe...

Nu har man landat. I Uppsala igen. Vi kom tillbaka hit i lördagskväll. Söndagen ägnades till stor del åt att tvätta, packa upp och plocka undan.

Den semestervecka som nu passerat såg ut så här:

Lördag för en dryg vecka sedan packade jag inför båtsemestern och åkte till Västerås där jag mötte frun som var hemma hos sina föräldrar. På söndagen for vi vidare med den lånade navigatorn (mer om den i ett separat inlägg) inställd på Kållandsö. Här kommer ett hett tips:

Om du närmar dig Örebro och känner dig hungrig - stanna på Max strax söder om Örebro, vänta inte tills ni kommer till Burger King i Laxå en knapp timma senare. På så sätt sparar ni en hel del tid. Burger King i Laxå har en massa diplom som berättar vilken förträfflig BK-restaurang de är. Varför de hänger där har jag ingen aning om...
Vi kom dit strax efter kl 14 och trots att det var lite efter det som borde vara normal lunchtid var det skaplig kö framför kassan - 10-12 personer fördelade på 4-5 sällskap framför oss i vår kö. Det såg dock inte helt hopplöst ut eftersom det fanns gott med folk på andra sidan kassadisken. Så fel man kan ha.
Det tog 10-15 minuter för oss att få komma fram till kassan och beställa maten. Märk väl att jag endast skriver beställa. På denna BK-restaurang fick man ett nummer efter att man betalat och sedan var det bara att ställa sig bredvid kassorna och vänta på maten. Och vänta. Och vänta... Det tog ytterligare 10-15 minuter innan vi fick vår mat. Och då pratar vi inte om några udda grejer utan standardmenyer. Ingen förklaring till varför det tog sådan tid gavs heller. Det lär dröja innan jag besöker BK igen när de har mycket att göra...
Hur smakade det då? Ok, tror jag (förutom att de, som vanligt, inte kryddat köttet). Nära en halvtimmas väntan med hungrig mage kan ha påverkat mitt omdöme - mycket blir ok då...

Resan fortsatte och vi anlände till Kållandsö sent på eftermiddagen. Båten packades och kvällsmat intogs hemma hos Markus föräldrar (som dessutom var de som lånade ut båten). Stort tack till dem!
Nu skulle de närmaste dagarna alltså tillbringas på en båt tillsammans med familjen Holgersson (herr och fru + två barn). Man kan ju lätt tänka att vi var lite optimistiska, ett barn på ca 10 månader, ett på knappt tre år och så min kära fru som verkligen är gravid och som behövde lite hjälp för att komma i och ur båten. Sex personer på en båt som mäter lite drygt 7,5 meter från för till akter. Hur skulle det gå? Det gick. Fantastiskt bra.
Vi hade det riktigt trevligt och roligt. Resväg med mera skildrar Markus här.


Läckö slott sett från båten.

Det är märkligt. Detta med semester. Man åker bort från praktiska och bekväma saker som rejäl kyl och frys, diskmaskin, badrum med dusch och toalett, bor trångt, sover i bäddar som inte är lika sköna som sängarna hemma och trots det känner man att det är semester och att man faktiskt vilar. Förstår inte riktigt hur det går till...

Tillbaka på fastlandet insåg jag ganska snabbt att det inte var så fast - det gungade i ett par dagar efter att vi lämnat båten. Torsdagen ägnades åt att besöka Lidköping och på fredagen var vi tillbaka där för att ägna oss åt lite prisvärd shopping på Fabriksbutiken.

Med fynden inlastade i bilen styrde vi i riktning mot Uppsala men stannade i Örebro mellan fredag och lördag. Trevligt stopp som får kommenteras separat.

Härligt med semester!

Borde packa det sista och åka. Men... Jag kollade en sak på nätet inför resan och subblade på ett inlägg på Text.nu. Jack tipsar om ett klipp från YouTube med en sekvens ur America's Got Talent (på svenska Idol 2007). Detta är ruggigt bra:

 

Nu stängs datorn ner och nästa uppdatering här blir tidigast på fredag.

Ha de!

Thomas Gür skriver idag några mycket läsvärda rader i SVD. Det handlar om den förmåga till självkritik som finns i västvärlden och som har sina rötter i den judisk-kristna tanken att bemöta andra på det sätt som du själv vill bli bemött.

"Västerlandets självkritik har samtidigt resulterat i den mycket spridda och felaktiga uppfattningen att brott mot de mänskliga rättigheterna, massmord, förtryck och slaveri huvudsakligen har varit något som utmärkt Västs beteende mot omvärlden. Det talas typiskt nog mycket om den transatlantiska slavhandeln, men inte om den slavhandel från Afrika som gick österut, till de muslimska länderna, och som omfattade många fler människor och där dödligheten var så oerhört mycket större ? det finns tiotals miljoner afro-amerikaner, men knappt några afro-asiater."

Nej, jag syftar inte på någon ny hudkräm som får din hud att njuta och skänker ro till stressade själar. Jag pratar om Mapel Walnut från Mövenpick.

För ett par dagar sedan cyklade jag förbi, eller inte riktigt förbi, en Hemglass-bil. Såg den stå där på gatan där jag kom farande. Såg något mer också. Den stora skylten på baksidan av bilen som berättade att de sålde Mövenpick. Ni som känner mig vet att jag har svårt att motstå glass av kvalitet. Inget undantag denna gång. Jag bromsade in, tittade på listan med tillgängliga smaker och valde en som lockade mycket:

Maple Walnut - Glass smaksatt med lönnsirap och valnötter (nötkärnorna alltså, inte hela nötter...)

Den glassen är riktigt god. Riktigt, riktigt god. Inget man köper för att njuta var och varannan kväll om man inte ligger långt över medelinkomst men vid speciella tillfällen är den helt klart värd sitt pris. Låt den tina lite, bli lite mjuk. Servera. Ät. Njut. Känn glassens lena konsistens, den speciella sötman från lönnsirapen, hur väl den passar med nötterna...

Finns det något negativt med glassen då? Förutom priset? Skulle väl vara att frun gillade den lite väl mycket. Blir ju mer till mig om det saknas konkurrens...

Igår firades det. Vi hade då varit förlovade i fyra år och sådant ska självklart firas. Firas på samma sätt som man gärna firar bröllopsdag, dagen då vi blev tillsammans och andra viktiga dagar... Vi gillar helt enkelt att fira.

Dagen började extremt bra med en sovmorgon och sedan en specialdekorerad smörgåstårta som frun förberett dagen till ära:


Efter frukost, framåt 12-tiden eller så, tog vi bilen till Sigtuna. Det är en mysig liten pittoresk stad där man kan titta på båtar, gå i små butiker, fika och mysa i största allmänhet. Lunch blev det på RC Chocolat. Vi prövade inte de praliner som tycktes vara deras största specialitet men väl deras hemmagjorda glass (kanske inte helt oväntat att jag föll för den).

Efter lunch behövdes en fika. I Sigtuna fikar man hos Tant Brun. Allt annat är otänkbart. Supermysigt café i lokaler med anor från 1600-talet där beställningen tas upp vid bordet, kaffet serveras i kopparkanna och allt smakar riktigt gott utan att vara särskilt dyrt.


Kvällen avslutades i Uppsala med ett besök på Trattoria Commedia. Värdig avslutning på en mycket trevlig dag.

Ska man fira kan man väl lika gärna fira ordentligt..? :-)

Ibland undrar jag hur en del företag resonerar kring sin prissättning. Somliga inser inte att de målar in sig själva i ett hörn där de får förbli tills de upphör eller får modet att göra något otroligt drastiskt. Företaget jag tänker på just nu är Hemtex. Vi gör det och jag vet fler som gör det. Vägrar handla där om de inte har minst 50 procent i rabatt. Man behöver ju inte ens vänta till de klassiska reaperioderna i januari och under sommaren. De har ju halva priset på allt ett par gånger på våren och ett par gånger på hösten.

Vilket annat företag gör så? Inte ens den reabenägna klädbranschen gör ju så. De rear ut säsongsvaror men basplagg som underkläder och enkla t-shirts får vanligen vara orörda av reaskyltarna. Hur tänker de på Hemtex när de sätter 50 procent på allt? Varför rea ut gardinstänger av standardmodell? Trådrullar? Handdukar och badlakan i icke modebetonade färger? Alla deras reor upplyser ju oss konsumenter om att de har på tok för höga marginaler i vanliga fall...

Hur kom jag då att tänka på detta? Vi var och köpte nya gardiner där i förrgår, det var 70 procent i rabatt på alla gardiner och 50 procent på resten av sortimentet... Och det kändes inte som att vi gjorde unika fynd utan handlade till bra pris. Så ska det inte vara när det är 70 procent i rabatt.

Sedan kan man ju se på saken som min underbara fru sade på skämt:
"70 procent!?! Då kan man ju handla ännu mer..."

Kanske är det så de hoppas att man resonerar? Men många är, liksom min fru, kloka och köper inte fem par gardiner när de bara behöver ett par...

Undrar vad som händer när Hemtex sågat klart i grenen de sitter på? En ny kedja med ständigt låga priser eller ett nytt Hemtex? Vi får se...