[Ess Hå] - personliga tankar, politik & prylar

Lovade att återkomma med resultatet:



Cirka fem timmar tog det vilket inkluderade detta:
* Handtvätt samt avtorkning med skinn.
* Lackrengöring påförd med polermaskin samt efterföljande maskinpolering.
* Flytande hårdvax och ännu ett varv med polermaskinen.

Återstår att ta ett varv med rengöringsmedel för plast- och gummilister samt lite svärta till dem.

Efter en dag hade bilen ett nytt lager med pollen... Undrar om det blåser bort om man kör riktigt fort..?
 
 

Jag demonstrerade den första maj. Inte mot nuvarande regering, som läsare av denna blogg säkerligen förstår. Inte heller mot något annat av allt det som socialister/vänsterpartister/kommunister lyckades hitta att demonstrera mot.
Jag demonstrerade för rättvisan. För föräldrars rätt att välja den barnomsorgsform som de tycker passar deras barn bäst. För vårdnadsbidraget, som är ett steg i rätt riktning. För varje förälders rätt att ta hand om sina barn på det sätt som de tycker är bäst.

Men visst är jag emot saker. Som att det ses som ett arbete att ta hand om andras barn i form av att vara dagmamma eller arbeta på ett dagis men det räknas inte om du tar hand om dina egna barn. Eller att du får en dagisplats starkt subventionerad men ingenting om du väljer att vara hemma själv efter att dina dagar med föräldrapenning tagit slut, något som nu börjar förändras i och med vårdnadsbidraget. Jag är emot att staten försöker bestämma vem av barnets föräldrar som är hemma. Jag är emot att ideologi får gå före barnens bästa när politiker strävar efter att uppnå högsta grad av acceptans från "feministvänstern".

Men i torsdag glömde jag bort allt som jag är emot och demonstrerade för föräldrars rätt att välja det de anser vara bäst för sina barn, ett val jag tror de är mer än tillräckligt kompetenta för att klara av. Jag firade att det finns ett ljus i tunneln i form av vårdnadsbidraget.

Sedan kändes det ju fint att tåget jag gick i var det största i Uppsala den första maj...


Alf Svensson talade vid samlingen på S:t Eriks torg.


UNT skriver
Föräldraupproret
 
 

Någon har sökt på "globala uppvärmningar" på Google och sedan hamnat på min blogg. En stilla undran, räcker det inte med alla som snackar om en global uppvärmning? Nu ska det tydligen letas efter flera globala uppvärmningar...


Tycker det är kul att se vad folk söker på för att sedan hamna på denna blogg. Gissar att de som letar trender i TV-världen genom att söka på "tv program trends" och "trender tv" blir lite besvikna... Att jag (just nu) hamnar bland de tio första träffarna torde mer handla om Googles ofullkomlighet än att jag skulle vara någon form av trendguru för TV-mediet...

Likaså finner jag det lite underligt att jag hamnar som tredje icke-sponsrade länk vid en sökning på "dustinhome" trots att jag själv endast skrivit det korrekta "Dustin Home" på bloggen. 
 
 

Fick idag möjligheten att känna på en iPhone. En olåst iPhone i Sverige. Hur coolt som helst. Nästan. Den har verkligen ett otroligt snyggt gränssnitt och den känns snabb när man navigerar runt i menyerna. "Multi-touch" är jätteläckert, det är verkligen häftigt att zooma in i en bild eller på en webbsida genom att sätta två fingrar på skärmen och dra isär dem. Men det finns ett par anledningar till att en iPhone inte är någon telefon för mig:

1. Inte 3G. Visst, det rycktas om att det är på g men det finns inte nu. En telefon som är så fokuserad på att vara uppkopplad (ex. YouTube integrerat i telefonen) blir trist om man är utan WiFi-anslutning och hänvisad till vanlig GPRS. Inte så kul att vänta några minuter på ett klipp på YouTube...
2. Inga MMS. Apple tycker att du kan e-posta bilderna. Visst, det går, men hur många kollar sin e-post lika ofta som de läser av nya meddelanden på mobilen? Med MMS kan jag enkelt skicka en bild till nästan vem som helst och de ser den vanligen inom ett par minuter.
3. Kladdig. Skärmen ser inte särskilt snygg ut efter ett par minuters navigerande i menyerna och lite bildvisning. Speciellt inte om det är ljust i rummet (eller utomhus) och du tittar lite från sidan...

Men visst, en kul leksak är det i alla fall.
 
 

Har (äntligen) satt på sommardäcken på bilen. Eller, rättare sagt, betalat någon som gjort det åt mig. Ägnade kvällen åt att tvätta bilen och sedan bar det av till Statoil vid Gamla Uppsalagatan för att kolla däcktrycket och fylla på med lite mer luft.. Det är, mig veterligen, bästa stället för att kolla lufttrycket i däcken och fylla på vid behov.
De har inte de där klassiska små tankarna med manometer som man, med lite otur, får gå och fylla på ett par gånger per däck. Här har de en slang och en dosa med en display. Ställ in önskat lufttryck med plus- och minusknapparna. Anslut slangen. Vänta på att det piper. Klart. Enklare blir det inte.
 
 

Neutralmarinerad är ett av de hemskaste orden jag vet när det gäller mat. Vanligen står det på förpackningar med fryst kycklingfilé och det innebär helt enkelt att fabrikanten säljer dig 1 kg kycklingfilé på pappret men, i värsta fall, får du inte mer än 800 gram. Resterande 200 gram består av vatten, druvsocker och ämnen som gör att vattnet stannar kvar i kycklingen. Ordet "neutralmarinerad" sätts på förpackningen för att lura dig att tro att du får något bättre när det enda du får är vattnig, svampig kyckling som krymper groteskt mycket vid tillagning.

Jag skrev kort om detta för ett drygt år sedan och nu på senaste tiden har Råd & Rön tagit upp det vilket lett till artiklar i bland annat Aftonbladet och Dagens Nyheter. Förhoppningsvis leder detta till lite debatt, dålig publicitet för de handlare som säljer smörjan och på sikt till ett bättre utbud för oss konsumenter.

Det finns fler ord att se upp med när man handlar mat. Ett som poppat upp mer frekvent den senaste tiden är "gourmetmörad". Samma sak som med neutralmarinerad - du pumpar in vatten och lite annat i köttet för att öka dess vikt och sedan försöker du få det att låta som att du gör konsumenten en tjänst. "Gourmetmörad" verkar dock främst användas för färskt fläsk- och nötkött.

Man blir ju nästan sugen på att föda upp litet kycklingar själv en sommar för att sedan ta livet av dem och stoppa in dem i frysen. Om man bara hade tid och plats för det...
 
 

Åkte till nyöppnade Willys (Gränby/Nyby) och handlade efter jobbet igår. När jag kommer ut på parkeringen och har lastat in matvarorna i bilen kommer en kille i 35-årsåldern fram och frågar om jag är stressad. Inom mig börjar jag fundera på om det är någon form av undersökning som han sysslar med men frånvaron av block, papper och penna tyder inte på det.
Han visar sig vara en försäljare på väg från Sveriges nordligare delar mot Stockholm och nu hade han fått bensinstopp. Etableringen av bensinmackar har inte kommit i fas med den nya motorvägen ännu och dessutom hade hans GPS-navigator lurat honom att tro att det fanns en Statoil-mack vid motorvägsavfarten bakom Gränby. Visserligen finns det en mack där men den har inte öppnat än...
Nu stod killen här på Willys parkering och behövde hjälp att ta sig till en mack för att köpa lite bensin i en dunk och sedan ta sig tillbaka till bilen. En snabb fundering (hur hade du själv velat bli bemött?) och jag erbjöd mig att skjutsa honom. Körde honom till OKQ8 vid Vaksalagatan/Årstagatan och tillbaka. Han tackade och jag åkte hem.

Jag var den sjätte eller sjunde personen han frågade. De andra hade inte tid. Är vi så stressade att vi inte kan avvara 15-20 minuter en onsdagskväll för att hjälpa en kille med bensinstopp?
 
 

Det ringer på hemtelefonen. Klockan är ca. 19:30. Inget bekant över det nummer som ringer. Varningsklockorna för telemarketing klingar friskt. Svarar. En tjej presenterar sig, berättar att hon ringer från Disneyklubben, som tydligen är en bokklubb för barn. Hon informerar oss om att vi tillhör en exklusiv skara som valts ut att pröva deras nya erbjudande.
Ja, just det, kontrar jag, vi är väl utvalda tillsammans med alla andra föräldrar med barn som är runt sex månader. Nej då, försäkrar hon, vi tillhör en skara på 1700 hushåll som ska få möjlighet att ta del av deras nya välkomstpaket. Jag skrattar. Tror inte för en sekund på att vi är speciellt utvalda. Undrar om hon verkligen tror på det själv? Hon frågar om vi är intresserade. Jag tackar nej. Samtalet avslutas.

Jag tycker egentligen om att lyssna på telemarketingsäljare. Tycker det är intressant att höra hur de lägger upp erbjudandet. Vill känna hur de försöker snärja mig. Jag vet, jag är lite konstig... Men nu börjar jag tröttna. Det är samtal som det ovanstående som tröttar ut mig. Lögnaktiga påståenden om att vara speciellt utvald med mera. Det är dags för NIX.
 
 

Förra sommaren köpte vi krukor ur IKEA:s serie Mynta. Snygga, fyrkantiga, antracitfärgade krukor i flintgods. Krukor i behov av fat. Varför köpte vi då inte fat till dem? Gissa:

1. Vi var utfattiga och ansåg oss inte ha råd med faten.
X. Dålig planering, vi köpte dem på rean och faten var redan slut.
2. IKEA:s inköpare för sommarkollektionen är inte räknekunniga.


Rätt svar: 2. Vi handlade i mitten av april och redan då var faten slut. Redan då stötte jag på en kund som köpt sina krukor 2006 men inte kunnat köpa fat då därför att de var slut. Hon fick inte tag på några fat 2007 heller. Iaf inte hos IKEA i Uppsala.
Fattar inte hur inköparna har tänkt. De borde vetat om att faten tog slut 2006. Det kan inte vara omöjligt att lista ut att det säljas fler fat än krukor då faten troligen har en större benägenhet att gå sönder samt kan användas för sig själva tillsammans med andra dekorativa saker än växter. Vidare kan det inte vara så svårt att lista ut att en snygg kruka för utomhusbruk som kostar 1-200 kr mindre än konkurrerande alternativ kommer att sälja bra.

Men inte hade de räknat ut något av ovanstående... De hade beställt lika många fat som krukor och därför var faten slut i mitten på april förra året, dvs väldigt tidigt på säsongen.

Har de då lärt sig något i år? Troligen inte. Medveten om risken att faten skulle ta slut även i år har jag så att säga hängt på låset för att komplettera våra krukor med fat. För ett par veckor sedan meddelade IKEA:s webb att faten fanns på lager i Uppsala. Åkte dit och kollade. Inga fat där. Pratade med personalen och fick besked om att sommarkollektionen, dit faten hör, kommer in i omgångar men att allt hade lästs in i lagerdatabasen. De kunde inte heller meddela när leveransen med faten skulle komma. Bara att åka dit och kolla igen. Och igen. Och igen. I söndags var jag där. Igen. Inga fat. Pratade med en hjälpsam person på lagret, faten var på väg. Jag blev lovad att kunna komma in och köpa dem på måndagen (igår alltså).

Igår var det jag som tog bilen till IKEA efter jobbet. Gick med snabba steg mot sommaravdelningen. Inga fat där. Ut på Tag-själv-lagret och pratade med killen som stod vid informationsdisken. Han kollade i datorn men blev inte mycket klokare. Erbjöd sig att gå ut på lagret och kolla. Kom tillbaka med två lådor. Var det de sex fat som jag önskade köpa? Ivrigt öppnade vi lådorna och kunde konstatera att lådorna innehöll tre fat vardera, ett vitt, ett terrakottafärgat och ett i antracit. Killen hämtade fyra lådor till och snart så hade jag mina sex fat.

Nu kan jag avslöja hur många fat som kom till Uppsala, i alla fall i denna leverans. 39 fat per färg. Dock bara 33 antracitfärgade kvar. Även i år kommer faten att ta slut långt före krukorna...

Faten:



Jag gillar IKEA men de lider av två fel:
1. De har övertro på sig själva. Ett hem möblerat och dekorerat med enbart IKEA-saker blir trist.
2. Ibland ser de inte hur bra de är, som med dessa krukor och fat, och då tar sakerna slut otroligt snabbt.
 
 

...sportbloggare. Är vanligen inte det minsta sportintresserad. Men det finns tillfällen. Som nu, när LHC har varit i SM-final mot HV 71. Då vaknar man till, hejar lite på sin hemstads (LHC såklart) lag. Och upprörs över att uppenbara domartabbar ska sabotera underhållningen. Vaddå måldomare? Vaddå kolla in en repris? Kan nästan slå vad om Ulf Rönnmark (domaren) satsat en rejäl slant på vinst för HV 71. Givetvis via ombud, vore lite väl uppenbart annars.

Sedan detta med "Sudden Death". Hur tragiskt, oförlåtligt och bitvis slumpmässigt kan man egentligen avgöra en match?

Jag är ingen fanatiker men jag börjar ana de riktiga sportfanatikernas känslor. Nästan så att man vill gå ut på stan och slå in ett skyltfönster...