För rättvisan
Jag demonstrerade den första maj. Inte mot nuvarande regering, som läsare av denna blogg säkerligen förstår. Inte heller mot något annat av allt det som socialister/vänsterpartister/kommunister lyckades hitta att demonstrera mot.
Jag demonstrerade för rättvisan. För föräldrars rätt att välja den barnomsorgsform som de tycker passar deras barn bäst. För vårdnadsbidraget, som är ett steg i rätt riktning. För varje förälders rätt att ta hand om sina barn på det sätt som de tycker är bäst.
Men visst är jag emot saker. Som att det ses som ett arbete att ta hand om andras barn i form av att vara dagmamma eller arbeta på ett dagis men det räknas inte om du tar hand om dina egna barn. Eller att du får en dagisplats starkt subventionerad men ingenting om du väljer att vara hemma själv efter att dina dagar med föräldrapenning tagit slut, något som nu börjar förändras i och med vårdnadsbidraget. Jag är emot att staten försöker bestämma vem av barnets föräldrar som är hemma. Jag är emot att ideologi får gå före barnens bästa när politiker strävar efter att uppnå högsta grad av acceptans från "feministvänstern".
Men i torsdag glömde jag bort allt som jag är emot och demonstrerade för föräldrars rätt att välja det de anser vara bäst för sina barn, ett val jag tror de är mer än tillräckligt kompetenta för att klara av. Jag firade att det finns ett ljus i tunneln i form av vårdnadsbidraget.
Sedan kändes det ju fint att tåget jag gick i var det största i Uppsala den första maj...
Alf Svensson talade vid samlingen på S:t Eriks torg.
UNT skriver
Föräldraupproret
Jag demonstrerade för rättvisan. För föräldrars rätt att välja den barnomsorgsform som de tycker passar deras barn bäst. För vårdnadsbidraget, som är ett steg i rätt riktning. För varje förälders rätt att ta hand om sina barn på det sätt som de tycker är bäst.
Men visst är jag emot saker. Som att det ses som ett arbete att ta hand om andras barn i form av att vara dagmamma eller arbeta på ett dagis men det räknas inte om du tar hand om dina egna barn. Eller att du får en dagisplats starkt subventionerad men ingenting om du väljer att vara hemma själv efter att dina dagar med föräldrapenning tagit slut, något som nu börjar förändras i och med vårdnadsbidraget. Jag är emot att staten försöker bestämma vem av barnets föräldrar som är hemma. Jag är emot att ideologi får gå före barnens bästa när politiker strävar efter att uppnå högsta grad av acceptans från "feministvänstern".
Men i torsdag glömde jag bort allt som jag är emot och demonstrerade för föräldrars rätt att välja det de anser vara bäst för sina barn, ett val jag tror de är mer än tillräckligt kompetenta för att klara av. Jag firade att det finns ett ljus i tunneln i form av vårdnadsbidraget.
Sedan kändes det ju fint att tåget jag gick i var det största i Uppsala den första maj...
Alf Svensson talade vid samlingen på S:t Eriks torg.
UNT skriver
Föräldraupproret
Kommentarer
Trackback