[Ess Hå] - personliga tankar, politik & prylar

Wanja Lundby-Wedin sörjer att LO:s medlemmar fått det bättre på grund av den sittande regeringens politik. De har fått mer i plånboken och därmed mindre benägna att stödja LO.

De allra flesta har dessutom inte känt av några negativa konsekvenser av regeringsskiftet...

Tragiskt. Eller hur, Wanja?

Trots att man uppenbarligen kan åka på stryk när man klagar på maten man köpt tänker jag inte sluta med det. När jag går ut och äter räknar jag med att maten håller god klass. Oavsett om det är en kebab för 30 kr eller en riktigt fin och blodig biff för 200 kr. Har man ett matställe borde man vara tacksam för de gäster som vågar klaga, ta vara på synpunkterna och använda dem för att bli bättre.

Missnöjda gäster återkommer sällan. Klagande gäster som bemöts med förståelse återkommer gärna.

Microsoft har smugit igång sin nya webbplats för att söka på internet, Tafiti. Ännu är den bara i betastadiet men det grafiska ränssnittet gör att den sklijer sig markant från andra sökmotorer. Även möjligheten att söka i RSS-kanaler tror jag att den är ensam om.

Funkar webbplatsen med något annat än Internet Explorer 7? Ingen aning...

En amatörmeterorolog* från Kanada har fått ett Nasa-institut att korrigera sina listor över globala medeltemperaturer. SVD skriver om det hela. Forskarvärlden är dock ännu inte helt överens om huruvida den globala uppvärmningen är en bluff eller ej...



*SVD:s egen stavning...

Sveriges mest lästa blogg just nu är Att vara Alex Schulman. Jag är normalt ganska ointresserad av kändisbloggar. Läser mest bloggar av, för mig, mer eller mindre bekanta personer. Någon blogg av för mig okänd person följs också. Bara för att den är intressant.

Att läsa om Alex Schulmans liv och leverne kring Stureplan har liksom inte intresserat mig. Inte förrän SVD:s Anna Larsson gick till angrepp på Alex med krönikan Stureplanskulturen har kommit till Aftonbladet. Det blev liv i bloggvärlden. Överallt skrevs det om Alex och Anna. Just nu ger en sökning med Google nästan 19 000 träffar där de båda nämns med för- och efternamn. Bloggvärlden delades. Vissa med den åsikten att Anna har helt rätt: Alex är ett svin. Andra, inklusive Alex, ansåg att Anna missat poängen. Alex är ironisk. Driver med ytligheten runt "stureplanskulturen". Var ju bara tvungen att försöka förstå vem denne Alex är. Ville ha en egen åsikt. Nu lutar jag åt det senare alternativet. Alex verkar vara en kul kille, även om han går väl långt ibland.

Nu har jag alltså suttit och läst en hel massa av Alex. Och upptäckt att han åtminstone kan få mig att skratta:

CARPE DIEM - BY ATTLING
Några utvalda kommentarer från mitt förra inlägg som gör mig...ja, lite dyster

Känner för att skriva något här. Vet dock inte vad. Är för trött. Hjärnan har liksom låst sig.

Frågar Google. Svaret. En hint om att jag inte borde posta detta?

Postar ändå.

Har precis lagt till min blogg på Bloggkartan. Självklart är den placerad i Uppsala.

Det nästan skrek emot mig. Uppslaget i Elgigantens reklamblad med en Sony KDL 32 U 2000 för 5790 kr. En 32" Sony-TV för under 6000 kr. Verkade nästan för bra för att vara sant. Kollade med en kollega med vissa känningar i branschen. Verkade vara en ok TV. Visserligen från Sonys billigaste produktlinje men ändå. Åkte hem, pratade med frun och räknade pengarna. Funderade lite. Visst skulle vi kunna köpa en sådan utan problem. Frågan var hur den såg ut i verkligheten. Åkte till Elgiganten för att titta. Ogillar egentligen den butiken väldigt mycket men plånboken fick styra... Trodde knappt att TV:n skulle finnas kvar - det var begränsat antal.

Väl framme vid butikens TV-avdelning ser jag apparaten. Den står bland alla andra apparater men saknar prislapp. Ett par står och tittar på den tillsammans med en säljare. Han vill inte sälja Sony-apparaten. Det är förra årets modell. Den har inte lika bra svärta som Samsung-apparaten bredvid för 6995 kr. JVC-maskinen två steg bort kostar 9995 kr men är av årets modell, lite bättre specad och med två HDMI-ingångar (kan iofs vara bra). Utan att paret sagt ett dyft om priset meddelar han att han kan släppa JVC-apparaten för 7995 kr. De fick 2000 kr i rabatt utan att ens be om det..! Alltså är Elgiganten ännu en av dessa butiker där man inte kan köpa saker till ordinarie pris... Säljaren tjänade uppenbarligen bättre på en JVC med 20 procent rabatt än på en Samsung till ordinarie pris.

Paret lät sig övertygas efter ett tag och tog TV:n från JVC. Medan affären gjordes upp började jag pilla på Sonys fjärrkontroll. Kollade lite på bildinställningarna. Skärpekontrollen stod på lägsta nivån! Inte konstigt att bilden på Sonys apparat såg luddigare ut än konkurrenternas... Säljaren stegade fram till mig, full av förhoppningar om att få avsluta dagen med två platta TV-apparater. Han möttes av följande fråga:
"Hur kommer det sig att skärpereglaget står på lägsta nivån på Sonys TV?"
Killen blev tyst, harklade sig och klämde fram ett lätt förläget "Ehh...". Tagen med fingrarna i syltburken. Själv hade jag redan insett att TV:n inte var något för mig och att vår tjocka CRT-TV fortfarande ger bättre bild på det vi tittar på än de allra flesta platta apparater. Men jobbig som man är ibland kunde jag inte annat än ge killen chansen att sälja lite till mig. Bara för att se hans försök...

Då var den slut. Semestern. Fyra veckor kan gå väldigt fort. Sista veckan tror jag bestämt gick extra fort. Men det hände en del även denna vecka:

Måndag. Ute och gjorde en del ärenden. Skulle få gäster på torsdagen så det blev en del mat att köpa. Köpte ett babyskydd (bilbarnstol för nyfödda barn) via Blocket. Markus och Fredrica kontaktade oss och insisterade att vi skulle komma ner till familjens stuga vid Hjälmaren. Vore ju trevligt... Men vi hade bröllopsdag på tisdagen och ingen större lust att åka direkt på morgonen. Inte heller ville vi komma hem sent på onsdagen när vi hade gäster kl 13 på torsdagen och en massa mat att laga... Och en lägenhet att städa. Efter lite funderande kollade vi om torsdagsbesöket kunde bli ett fredagsbesök. Det gick.

Tisdag. Bröllopsdag. Tre år. Åren går fort. Tiden innan jag träffade min kära fru bleknar bort. Känns som om vi alltid varit tillsammans.
Det blev en lugn förmiddag hemma, lite snabbt packande och en god lunch på stan. Även bilen fick sig ett skrovmål och GPS:n programmerades med önskad destination. Efter två och en halv timmas färd genom ett sommarvackert Sverige kom vi fram, packade upp och välkomnades med grillat kött + diverse goda tillbehör.

Onsdag. Halvdant väder till att börja med. Beslutar oss ganska snabbt för att åka till Vingåker och kolla in den outlet för kläder som finns där. Hade inte varit där tidigare och förväntningarna var inte på topp. Men det var ett bra ställe, visst var en del populära storlekar på snygga plagg helt slut och vissa saker såg ut att ha hängt där väldigt länge men överlag var utbudet bra. Nu hade de inga mammakläder och jag hade inte så stora behov men en snygg vit skjorta att ha under kostymen blev det. Priset då? Cirka hälften av vad den skulle kosta i vanlig butik eller strax under vad jag fått ge för en liknande skjorta av enklare kvalitet här i Uppsala.
Efter lunch tog vi bilfärjan till Vinön för en fika hos Vinöbargarn. Riktigt trevligt fikaställe med bord och stolar i bagarens trädgård och gott fikabröd till bra pris. Framåt kvällen satte vi oss i bilen för att åka hem till Uppsala.

Torsdag. Tvätta. Städa. Handla mera mat. Tvätta. Plocka undan. Vika tvätt. Laga mat. Städa. Laga mat.

Fredag. Fruns moster och morbror, kusin och kusinens lille son kom på besök. Förmiddagen såg i stort sett ut som torsdagen fast med mindre städ och mera mat. Från klockan 13 var det gemenskap och en massa god mat som frun lagat (fast jag fick hjälpa till på ett litet hörn med Tzatsikin).

Lördag och söndag. Vila. Kollade in IKEA. Vore kul med en ny TV-bänk + tillhörande hylla. Alla snygga möbler är anpassade för platta TV-apparater. Vår TV är inte anpassad för de snygga möblerna... Funderar på en speciallösning. Vet dock inte riktigt hur...

     

1. Sommar
2. Stugan
3. Fika hos Vinöbagarn, 66 kr för kaffebrödet + kaffe och en Mer... Me like.
4. Fredagens buffé


Då var semestern slut. Imorgon börjar arbetet igen. Ingen ångest. Men jag hade ju inte sagt nej till en vecka till...

Det är julskyltning på Harrods...

Kan jag inte ens få avsluta min sommarsemester.?

Hittade en video på Text.nu. En kille som bestämmer sig för att försöka besöka samtliga Starbucks på Manhattan under ett dygn. 171 stycken. Lång men kul video:



Snacka om ovärderlig marknadsföring. Gratis.

Undrar om han får fika gratis numera?

Porter talar om konkurrensstrategi. Själv undrar jag om Sandys låtit en konkurrent skapa deras strategi på restaurangen vid Hötorget...

Lovade ju att återkomma till detta. Om Sandys. Varför vi inte åt där när vi var i Stockholm förra veckan. Varför jag troligen aldrig kommer att gå dit. För er som inte varit hos Sandys vid Hötorget kan jag berätta att de delar lokal med Pizza Hut. Den aktuella kvällen stängde Sandys kl 21 och grannen kl 22. Vi var sugna på något lite lättare och funderade på Sandys. Kom dit 20:20. De 40 minuter som var kvar borde räcka på varje snabbmatställe för att servera någon och ge dem tid att äta. På Sandys var de inte särskilt intresserade av oss. De två som jobbade där tittade knappt upp när jag gick in, än mindre hälsade de. Städa inför stängningen lockade mer än att ta hand om gäster. Vi gick ut. I 2-3 minuter.

Vi pratade lite. Funderade på om vi verkligen skulle äta på Sandys. Hann vi innan de stängde? Vi är ju "svenska", ville inte bidra till att personalen skulle behöva stanna extra länge. Skulle vi dela på en pizza hos grannen? Näe, vi satsade på Sandys...

Gick tillbaka in. Denna gång med tydliga köpsignaler. Tittade på menyn ovanför disken. Pratade med frun om vad hon ville ha. Tittade mera. Pratade mera. Tittade. Tog fram plånboken. Ingen av de två i personalen hälsade! Efter att ha stirrat på den ena tjejen en stund kom hon fram till disken. Hon såg mer besvärad än glad ut över att ha två potentiella gäster framför sig. Jag beställde det vi ville ha. Hon svarar med:

"Vi har bara Take Away såhär dags." Med 35 minuter kvar till stängning... Och ingen skylt som bekräftade det.

Med en känsla av att hon ljög mig rakt i ansiktet förklarade jag att vi hinner äta och gå innan de stängde. Hon var inte direkt medgörlig. Körde på sitt snack om att om vi ville äta deras mat fick vi ta den med oss. Jag förklarade att vi inte längre var intresserade av deras mat och att deras attityd till gäster var skrämmande dålig.

Vi gick därifrån. Rakt över Hötorget till Kungshallarna. De välkomnade både oss och våra pengar. Kl 21 hade vi ätit klart. Bara så att ni vet, ni på Sandys...


Nu undrar jag bara hur hon tänkte? Hon som mer eller mindre körde iväg oss. Var hon ansvarig? Hur tror då att stället ska klara sig? Vad är chansen att samtliga "misshandlade" gäster tiger stilla? Att ingen berättar hör sina kollegor, vänner, blogg eller på annat sätt att Sandys helt utan service?

Om hon inte var ansvarig, vad tänkte hon på då? Hur ska hon förklara sådana saker för sin chef den dag någon gäst klagar på behandlingen? Låter det så här då?

"Joo... Ehh... Det var en trevlig kille här från restaurangen bredvid. Han gav oss en bok. Tips om hur vi skulle bli bättre. Ett par regler:

1. Var otrevlig mot gästerna, det gläder våra konkurrenter.
2. Kör enbart med Take Away sista timman, gästerna bryr sig nog inte och ni kan gå hem tidigare.

Trodde det var du som skickat honom..."

Tillbaka vid datorn. Bloggandes. Redo att avlägga en rapport kring de senaste dagarnas förehavanden.

Vi har varit i Stockholm i fyra dagar. Fantasilöst kan tyckas när man bor i Uppsala. Men det finns väldigt mycket att se på där. Och frun är gravid i vecka 31 vilket innebär att kortare resor uppskattas. Och vi gillar Stockholm. Vi gillar även hotellcheckar med innebörden att vi kunde bo gratis i tre nätter mitt i Stockholm.

Vi åkte dit i onsdags och efter incheckning och uppackning ägnad vi oss åt lite lunch och shopping. Trevligt men inte så mycket att berätta om. Kvällen tillbringades på Hermans i sällskap med fruns kusin, hennes man och deras lille son. De bjöd oss. Stort tack! Hermans är en vegetarisk restaurang med fantastisk utsikt. När vi var där var det dessutom "Vegan Wednesday". Maten var mycket god och för den som undrar om man kan äta sig mätt på mat utan kött och grädde kan jag berätta att det går utmärkt. Hermans buffé räcket mer än väl för att göra oss alla proppmätta och belåtna. Det är dock ingen risk att jag blir vegetarian på heltid men för en kväll så...

Torsdag. Hyfsat väder utlovades och vi tog båten till Vaxholm. Trevlig liten stad att strosa runt i. Kaffe och kaka på hembyggdsgården rekommenderas - goda bakverk, ok kaffe och hyggligt pris. Alltsammans intas på deras trevliga uteservering med utsikt över omgivande vatten. Lunchen intogs på Kabyssen, kvarterskrog tillhörandes Waxholms Hotell. Maten var ok, servicen sådär. De verkade se någon form av självändamål med att ha en kö till uteserveringen. Folk fick ofta vänta även om det fanns tillräckligt med bordsplatser. Onödigt snobberi.
På kvällen ville vi äta något lättare. Vi åt inte på Sandys. Mer om det i separat inlägg. Efter en riktigt god meza-tallrik i Kungshallen bestämde vi oss för att gå på bio. Jag fick med frun på Transformers. Klart sevärd om man är svag för lite action och mycket specialeffekter.

Fredag. Regn utlovades och vi planerade för shopping. Det bar av till Söder och efter lunch hamnade vi på Kungsholmen. Varför ligger inte R.O.O.M i Uppsala? På vägen tillbaka mot centrum stannade vi vid St Eriksplan och jag "tvingade" med min stackars fru till Mellqvist Bar, ett hål i väggen med ett par stolar, en bardisk och bland det bästa kaffet i Stockholm. Tog en dubbel espresso och frun fick en cappuccino. Båd två var riktigt bra. Detta trots en ensam kille bakom disken och full rusning. Imponerande.

Lördag. Vädret spåddes bli bättre och vi styrde stegen mot Djurgården. Vasamuseet hägrade. En sak är säker, när du besöker Vasamuseet ska du vara mätt när du kommer annars är du hänvisad till deras servering där du finner en vanlig ostmacka till det facila priset av 43 kr. Vill du lyxa kan du ta en, av utseendet att döma, ordinär räkmacka för 92 kr...
Efter museibesöket promenerade vi vidare mot Rosendals trädgård och deras trevliga kafé. Ännu ett ställe som jag önskar låg i Uppsala. Underbar miljö, god mat och gott fika. Vid detta besök blev det dock inte kaffe och kaka efter salladen utan en glass från tidigare omnämnda Hansens Flødeis. Lovar att återkomma med en recension men en sak kan jag avslöja redan nu - hellre en sådan glasspinne för 30 kr än två Magnum från GB...


   

   

1. Utsikten från Hermans
2. På väg hem från Hermans
3. Kväll i Stockholm
4. Shrek fick inte komma in på Transformers... Något med att han skulle skymma sikten.
5. Vasaskeppet, otroligt svårfotograferat - slutartider på 1/10 s vore rena drömmen...
6. Skönt slappande under parasoll vid Rosendals uteservering
7. GLASSEN