[Ess Hå] - personliga tankar, politik & prylar

Igår tog frun barnen och åkte hem till mina svärföräldrar i Västerås. Jag blev gräsänkling. I alla fall för en kväll då de kom hem idag.
Det första som slår en när de åkt är tystnaden. Den blir så påtaglig att det nästan går att ta på den. De åkte på förmiddagen. Inga ljud från grannarna. Kylskåpet, som jag aldrig hör annars, hörs plötsligt hur tydligt som helst. Det svaga suset av chassifläktarna i datorn hörs. Tydligt. Trots att datorn egentligen är riktigt tyst.

Var kompledig för att hjälpa en kompis med lite blandade datorproblem. Fick pizza, installerade ett ADSL-modem, en router och löste lite blandade småproblem med deras datorer.

Kom hem igen. Till tystnaden. Inte så att den skrämmer mig. Vissa människor klara inte av tystnad. Blir rastlösa. Måste ha musik. Eller något annat som jagar iväg tystnaden. För min del är det inga problem. Är man uppvuxen på landet utan grannar inpå knuten klarar man av att det är tyst ibland. Det blir bara lite mer livfullt när även resten av familjen är hemma...

Brorsan kom över på kvällen. Åt mat, fikade och spelade tv-spel. Riktig grabbkväll. Trevligt. Då och då. Att spela en kväll alltså. Umgås med brorsan är trevligt betydligt oftare. Förstår inte hur folk med familj hinner spela mycket och regelbundet...


Kul att leka med en kväll ibland. Dock bara en liten paus från det riktiga livet. Det som faktiskt betyder något.