Efter fest...

...kommer fest på rest. Min kära fru fyllde år härom dagen och igår firade vi lite här med den närmaste släkten. Dagen efter finns det alltid lite att göra. Städa och plocka undan. Plocka ur diskmaskinen. Plocka i den igen. Mycket plocka blir det... Sedan finns det en sak till att göra dagen efter: Äta upp resterna!
Inget att sörja över när resterna kom från denna fikabuffé:


Tillbaka till det normala

Den senaste veckan har inte varit normal, min kära fru och vår lilla kille åkte iväg på lite extra semester för en dryg vecka sedan. Det har varit lite ensamt här hemma... Visst har vi pratats vid och setts (via Skype) men det är inte samma sak som att umgås på "riktigt". Sedan är det ju så tyst och trist när man kommer hem från jobbet till en tom lägenhet...

Men, ikväll kommer de hem! Ser fram emot att väckas av lillkillen istället för mobilens larm imorgon bitti..!


Reklampaus

Vi tillbringade en dag i Norrtälje förra veckan tillsammans med svärföräldrarna. Har velat åka dit i ett par år nu men det har bara inte blivit av. Förrän nu. Varför Norrtälje då? Pittoreska orter finns det ju gott om, så varför just dit? Svaret heter En liten smula. Ett konditori som av Sveriges bästa bord utsågs som årets bästa 2004 och som varje år sedan dess omnämnts i kategorin "Konditori med guldkant". Och bra var det. Alltifrån informationen om de olika bakverk som kunde beställas till servicen när det hela serverades. Och gott var det. Fantastiskt gott. Väl värt ett besök.


    

1. Platsen att vara på. Om man är fikasugen.
2. Tårta med vit chokladmousse och havtorn.
3. Tårta med blåbärsmousse och hallonkompott.


Som ni kanske förstår, jag gillar detta konditori. Det drivs av människor med passion och yrkesstolthet. Brukar bli bra då. Oavsett om det är kassörskan på ICA, killen som vänder hamburgare på Max eller en av landets bästa konditorer. Har de passion och yrkesstolthet blir det (oftast) bra.


 

Om jag måste

Vi har ingen tv i sovrummet, kommer förhoppningsvis heller aldrig att ha det. Men om jag skulle tvingas till att ha en tv där vill jag att det ska se ut så här:




 Och med "se ut" menar jag just lösningen för tv-apparaten, inte inredningen i sovrummet...

Biovett

Var ju på bio härom dagen. Alla som tror att illegal nedladdning dödar biograferna, jag har lite nyheter till er:

Det är publiken (eller delar av den iaf) som dödar biograferna.

Ge mig en ok surroundförstärkare och en uppsättning högtalare så har ni troligen sett mig på en bio för sista gången. Varför? Därför att hemma i soffan har jag trevliga medtittare. Inte korkade tonårstjejer som småpratar genom hela filmen och som då och då kastar popcorn på killkompisen tre rader framför. De fattade inte att de saboterade den tänkta filmupplevelsen för en massa andra personer som betalat surt förvärvade slantar för att sitta där. Inte ens när jag tittade på dem med mitt onda öga fattade de... Bio är, uppenbarligen, bättre hemma.

Filmen då? Vad tyckte vi om den? Jag tyckte att den var bra, skön action liksom. Är lite såld på välgjorda specialeffekter. Frun var inte alls lika övertygad, hon ville se den för att vi sett ettan tidigare. Enligt henne var actionscenerna väl utdragna och den övriga handlingen lite bristfällig. Hon har säkerligen en poäng där...

Försökskanin

Började jobba igår. Frun ville fortsätta semestra så hon tog lillkillen och åkte till sina föräldrar för att, tillsammans med en av hennes kusiner och en syssling till lillkillen, inta deras hus när de åkte på semester. Kvar i Uppsala blev jag.

Så vad gör man när två av livets största glädjeämnen flyr fältet och semestern tar slut? Man hänger sig åt någon form av nörderi. Själv valde jag att bli försökskanin. Ringde runt till lite olika biomedicinföretag och frågade om de hade några roliga saker att testa på mig mot rimlig ersättning. Eller inte. Jag installerade
Windows 7 RC på datorn hemma. Kanske inte fullt så vågat men betydligt roligare. Just nu känns det stabilt och jag har inte känt av några bieffekter...

Vad ska man göra resten av veckan då? Får väl fintrimma datorn och försöka skrämma liv i denna blogg...

Samtidshumor

Besökte bloggen ...on the mic och hittade en länk till ett stycke humor för vår tid:

Fredrik Reinfeldt på Facebook

Läs och le!

Förlovningsdag

I förrgår firade vi förlovningsdag - sex år som förlovade, tiden går fort. Klart det skulle firas - man ska fira så ofta tillfälle ges och har man inget särskilt tillfälle att fira får man hitta på ett... Man kan ju exempelvis fira att det är en regnig torsdag. Barnvakt hade ordnats och ett par biocheckar väntade på att användas. Frun fick välja film. Hon valde den nya Transformers-filmen. Kan man bli annat än kär och lycklig?

Jag hade planerat att vi skulle äta lite innan bion och en kollega hade tidigare tipsat mig om Mammas Meze. Det finns inte särskilt många meze-restauranger i Uppsala (känner inte till någon mer) så konceptet känns inte direkt uttjatat (hörde jag någon nämna grekiska restauranger?). Bokade bord men berättade inget för frun. Hon var lite undrande på väg till restaurangen - den ligger inte direkt i city... Men den är väl värd ett besök. Maten var riktigt god, stämningen familjär och servicen var bra. Att sedan få sitta ner och äta en hel måltid utan avbrott för att hjälpa vår lille son med något kändes lite ovant. Men trevligt.

Vi hade en riktigt trevlig kväll och om en knapp månad är det femårig bröllopsdag. Vad ska man hitta på då?

 

Uteplatsen

Har ett svagt minne av att jag lovade fler bilder på vår uteplats i samband med att jag byggde ett staket till den. Staketet är klart och det har planterats en del växter där. Så här ser det ut nu:

   

1. Uteplatsen i dess helhet med staketet som jag byggde.
2. Vår lilla kryddträdgård.
3. Hallonbuske och smultronplantor, som förhoppningsvis ska kunna övervintra med lite hjälp.
4. Pelargoner.

Rostig kärlek

Den senaste semesterveckan har spenderats utanför Linköping, hemma hos min far. En stor del av tiden har dessutom, tyvärr, spenderats i hans verkstad. Vår Volvo V40 uppvisade tydliga tecken på rost i skärmkanterna. Ni vet, brunt, kexigt och lite mjukt. Här behövde det lagas rost, även om det var semester och solen lockade mer än spackelburken. A man's got to do what a man's got to do.

Tur att man har en brorsa som också är man. Och snäll. Annars hade det inte blivit så mycket rostlagning. Den äldre av mina två yngre bröder är grym på det mesta när det gäller verkstadsarbete. Jag kan bygga om en dator men får svår ångest vid tanken på att sätta en vinkelslip i bilen. Brorsan får inte ångest, han kapar bort den rostiga plåten, klipper till en ny bit, mäter lite, bockar lite och hamrar lite. Sedan är det "bara" (för honom) att svetsa fast den. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde men mitt bidrag blev mest att slipa och lackera.

Nu är det i alla fall gjort. Bilen är mindre rostig och nu är vi tillbaka i Uppsala.

Tack broder J för din insats!