Tragiskt beslut
Paulina Neuding kommenterade detta på ledarplats i SVD igår. Hon försvarade lagändringen men satte samtidigt fingret på en öm punkt. Den svenska abortdebatten. Eller bristen på sådan. Citerar slutet på ledaren:
"I Sverige har vi nämligen inte sällan tagit vår fria aborträtt till intäkt för att bagatellisera abortfrågan. De frågor om livets uppkomst - och okränkbarhet - som avbrutna graviditeter ställer på sin spets, har bekvämt fått sin lösning någonstans bland paragraferna i abortlagen. Således har man kunnat få intrycket av den svenska abortdebatten att vi vet någonting som abortmotståndarna inte har begripit - nämligen att människolivet varken börjar vid befruktningen eller i födelseögonblicket, utan i den 18:e graviditetsveckan. Med läkares tillstånd kan det börja några veckor senare. Ifrågasätter man den synen riskerar man att viftas bort som fanatiker.
Vågar man dessutom påstå att aborter lämnar trauman därför att kvinnan rent biologiskt inte är skapad för att göra sig av med ett foster som växer i henne, utmanar man ett annat tabu. Då ifrågasätter man synen på moders- instinkter som sociala konstruktioner. Hur vore det om vi kunde närma oss abortfrågan med större ödmjukhet?
Samtidigt som vi nu öppnar för att låta utländska kvinnor göra abort i Sverige finns det alltså anledning att utreda det haveri som har lett till 35000 svenska aborter årligen. Och våga säga det enda som faktiskt är alldeles självklart när det kommer till aborter - nämligen att en avbruten graviditet är någonting väldigt sorgligt."
Önskar att sanningen om abort, ett avslutande av liv, kom fram lite oftare i debatten. Då kanske riksdagen kan tänka om och skärpa till abortlagstiftningen istället för att liberalisera den.