[Ess Hå] - personliga tankar, politik & prylar

Denna ädla konst att förhandla om priset på en vara. En konst jag långtifrån behärskar. Som får butikspersonal i Sverige att allt som oftast se ut som frågetecken. Varför får man inte förhandla om en varas pris? Varför kan man inte få ett bättre pris om man handlar mycket? Enkel matematik kombinerat med logik ger ju att både butiken och kunden vinner.
Om jag som handlare ställs inför valet att tjäna 500 kr på en affär eller att tjäna 1200 kr på en affär men då tvingas ge bort något värt 100 kr borde valet vara lätt. Det är ju roligare att tjäna 1100 kr än 500 kr. På köpet får handlaren dessutom en nöjd kund som troligen berättar för någon eller några om sin positiva köpupplevelse.

Säljer du kläder i Uppsala idag är ovanstående valsituation inte lika självklar. I helgen var jag och frun och tittade på lite nya ytterkläder. Vi hittade varsitt plagg i samma butik och jag såg chansen att försöka få med en hatt till frun på köpet. När jag testade på söndagen var det blankt nej. Det fanns ingen som vågade ta ett sådant beslut. Trist med vaga riktlinjer från butiksledningen. Jag försökte med att få hatten till halva priset. Nej. Blev erbjuden en klädvårdsrulle av butikens egen design. Blankt nej från min sida. Fick ett halvt erbjudande om ett par strumpor på köpet. Bad dem hänga undan plaggen till måndagen.

Gick dit på lunchen igår. Siktade in mig på en kvinna bakom disken som såg lite "bossig" ut. Frågade efter mina undanhängda plagg. Frågade om hon kunde vara snäll och skicka med hatten till frun på köpet. Svaret blev: Nej, vi jobbar inte så. Halva priset på hatten då? Nej, du får gå med i vår kundklubb. Det är så vi ger rabatter. Nej tack, svarade jag. Vill inte ha fler kort i plånboken och få mer direktreklam hem. Expediten kontrade med att det räckte om jag hade kortnumret på en lapp i plånboken. Jag suckade inombords. Ville inte ge mig, skulle ju ändå handla ganska mycket. De borde kunna göra något.
Gjorde mitt sista försök. Försökte se tvekande ut inför köpet och undrade om hon inte kunde skicka med ett par strumpor (de går ju alltid åt). Det fungerade! Okej, tre par strumpor kan vi väl bjuda på, blev svaret. Affären avslutades, hon verkade nöjd. Jag var nöjd.

Tre par strumpor är inte särskilt mycket men det bevisar att det faktiskt går att förhandla om priset, även när man handlar kläder i Uppsala. Jag gjorde en bättre affär än om jag bara betalat ordinarie pris utan att få något extra. Dessutom var det hela ganska kul. För mig i alla fall.