Bra och bäst
Inom många (alla?) områden finns det de som är bra, till och med mycket bra. Det finns också de som är bäst. Det finns sportjournalister. Och det finns radiosportjournalister.
Att vara sportjournalist i en TV-sändning kräver "bara" att du har koll. Du kan ta dig tid att förklara något. De som tittar ser spelet ändå. Hinner inte du med så ser tittarna ändå. Du kan förklara under reprisen.
Att skriva om sport i en tidning är inte heller omöjligt. Du får tid att formulera dig. Du slipper förväntningarna - ingen läser ett sportreferat för att uppleva nerven i matchen.
Att vara sportjournalist i radio är något helt annat. Du ska i samma takt som spelet sker förmedla vad som händer till en massa folk som lyssnar men inte ser planen. Det räcker inte med en rapp tunga. Inte heller med en massa kunskaper i sporten som bevakas. Du ska dessutom klara av att måla upp händelserna i lyssnarens inre. Då är det kanske inte så konstigt när de ibland slår knut på sig själv i sin iver att beskriva vad som händer. Som i premiärmatchen i fotbolls-VM. Jag hörde vissa delar av den på radio och ett par citat bet sig fast.
När Tyskland gjorde sitt ledningsmål efter fem minuter:
"Han sätter precis i krysset. Inte ens ett sandpapper hade gått emellan bollen och stolpen. Inte ens lite ögonskugga." - jag bara undrar, är jag den ende som inte tänker på sandpapper och ögonskugga när jag ska associera till något riktigt tunt?
Senare i samma match, en tysk har bollen:
"Han gör 7000 kroppsfinter utan att röra på benen. Costaricanen går inte på någon av dem." - Stålmannen, gå och göm dig. Så många kroppsfinter hinner inte ens du på två sekunder...
Radiosportjournalister, ni är de bästa!
Att vara sportjournalist i en TV-sändning kräver "bara" att du har koll. Du kan ta dig tid att förklara något. De som tittar ser spelet ändå. Hinner inte du med så ser tittarna ändå. Du kan förklara under reprisen.
Att skriva om sport i en tidning är inte heller omöjligt. Du får tid att formulera dig. Du slipper förväntningarna - ingen läser ett sportreferat för att uppleva nerven i matchen.
Att vara sportjournalist i radio är något helt annat. Du ska i samma takt som spelet sker förmedla vad som händer till en massa folk som lyssnar men inte ser planen. Det räcker inte med en rapp tunga. Inte heller med en massa kunskaper i sporten som bevakas. Du ska dessutom klara av att måla upp händelserna i lyssnarens inre. Då är det kanske inte så konstigt när de ibland slår knut på sig själv i sin iver att beskriva vad som händer. Som i premiärmatchen i fotbolls-VM. Jag hörde vissa delar av den på radio och ett par citat bet sig fast.
När Tyskland gjorde sitt ledningsmål efter fem minuter:
"Han sätter precis i krysset. Inte ens ett sandpapper hade gått emellan bollen och stolpen. Inte ens lite ögonskugga." - jag bara undrar, är jag den ende som inte tänker på sandpapper och ögonskugga när jag ska associera till något riktigt tunt?
Senare i samma match, en tysk har bollen:
"Han gör 7000 kroppsfinter utan att röra på benen. Costaricanen går inte på någon av dem." - Stålmannen, gå och göm dig. Så många kroppsfinter hinner inte ens du på två sekunder...
Radiosportjournalister, ni är de bästa!
Kommentarer
Trackback