En till i bloggträsket
Jag hade ju tänkt att inte göra det. Alla* andra gör det ju. Bloggar. Skriver mer eller mindre meningsfulla saker som fler eller färre internetanvändare läser. Men jag skulle inte börja. Har inte tid. Har inget särskilt att skriva. Vill inte jaga besökare.
Men nu sitter jag här. Ändå. Hur kunde det gå så här? Låt oss backa tillbaka lite, bara ett par timmar. Vi (jag och min fru) hade bokat tvättstugan. 17:30. Sista passet. På sista passet kan man göra sådant som man inte hinner på ett vanligt tvättstugepass. Som att tvätta och torka en dunjacka. Därför sitter jag här nu. Dunjackan är tvättad sedan länge men den ska ju tumlas också. Och tumlas. Och tumlas. Och tumlas. Och... ...ja, ni fattar säkert. Dunjackor tar låååång tid på sig i tumlaren. Frun gick och la' sig och jag startade en blogg. Bara för att testa. Liksom. Jackan skulle ju ändå tumlas tills den blev torr. För annars kan inte min fru, som är ganska** frusen, ha den till jobbet imorgon. Och eftersom hon är frusen, jackan torkar och det är ca -10 grader kallt ute så skapar jag en blogg. En anledning så god som någon.
Något helt annat, det är inte alls ovanligt att bilar har kvinnliga namn. Min förra bil hette Peggy.
Vem är då jag. Det tar vi en annan gång. Ska kolla om inte jackan har torkat nu.
Ljuspunkter
- Lindt 70-procentig choklad
Mindre ljusa punkter
- Kan det inte bli lite mindre jämn mellan blocken? Mina nerver klarar inte av en åtta månader lång valrysare...
* Kanske inte riktigt alla - varken min mormor, mamma eller större delen av min bekantskapskrets bloggar...
** Typ den mest frusna person jag känner. Tur att jag är varm. Tycker vi båda.