Fahrenheit

För ett par dagar sedan gick jag bakom en man. På ca tre meters håll kände jag vad han luktade. Fahrenheit. För mig är det 80- och tidigt 90-tal. Jag snackar om parfymen. Den från Dior. Inte måttsystemet. Det är mer tidigt 1700-tal och borde lämnas där också. (Vilket hela världen minus USA redan insett sedan länge.)

Fahrenheit var min första riktiga* parfymer. Med all säkerhet överdoserade jag den som vilken naiv tonåring som helst. Det tycks ta ett tag för alla tonåringar att inse att en parfym inte slutat dofta bara för att de inte känner den med sin egen näsa. Näsor vänjer sig och att spreja på mer leder inte bara till att din egen näsa på nytt känner doften - din omgivning kommer också fundera på om det skett någon olycka med parfymflaskan...

Så här ser den ut:

Fahrenheit

Jag kommer aldrig att köpa en flaska Fahrenheit igen. Den känns otrendig och minner om en svunnen tonårstid. Nostalgi kan vara kul men jag vill inte tillbaka...

Vad har du för parfymminnen?



*Axe & co. räknar jag inte som riktiga parfymer.

Kommentarer
Postat av: Lallamen

Började svara här men det blev ett helt inlägg på min egen blogg till slut http://hemmamamman.blogspot.com/2006/04/doftminnen.html


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback