Det nya svarta: Brygg
Jag har skrivit om det tidigare. Jag ska skriva om det nu. Jag kommer att skriva om det igen. Kaffe.
Helgen har tillbringats tillsammans med frun i Stockholm. I mångt och mycket har hon shoppat och jag har burit påsarna. Inte mig emot så länge jag får göra en liten avstickare till ett ställer som serverar riktigt kaffe. Och det får jag. I förmiddags tog vi tunnelbanan till Mariatorget och besökte Drop Coffee på Wollmar Yxkullsgatan 10.
Där serveras bryggkaffe. Inte någon svart sörja som stått på en värmeplatta alldeles för länge utan nymalet kaffe som bryggs på beställning ner i små förvärmda porslinskannor. En kopp Wilford Lamastus Panama från Haugaard för 39 kr. Dyrt? Knappast. Detta kaffe smakar makalöst gott och den lilla kannan räcker till en påtår. De flesta betalar dessutom gladeligen 20-25 kr för en kopp från en kanna som stått på en värmeplatta i en halvtimma och där kaffet dessutom inte ens är färskmalet. I det perspektivet var koppen jag drack riktigt prisvärd. Lägg till att det serverades av en trevlig kille som gärna berättade om råvaran med en sådan entusiasm att även min fru smittades. Rena fyndet alltså.
Så här ska kaffe bryggas:
Bild från Drop Coffee.
Önskar bara att det fanns ett ställe som bjöd på sådant här kaffe i Uppsala...
Helgen har tillbringats tillsammans med frun i Stockholm. I mångt och mycket har hon shoppat och jag har burit påsarna. Inte mig emot så länge jag får göra en liten avstickare till ett ställer som serverar riktigt kaffe. Och det får jag. I förmiddags tog vi tunnelbanan till Mariatorget och besökte Drop Coffee på Wollmar Yxkullsgatan 10.
Där serveras bryggkaffe. Inte någon svart sörja som stått på en värmeplatta alldeles för länge utan nymalet kaffe som bryggs på beställning ner i små förvärmda porslinskannor. En kopp Wilford Lamastus Panama från Haugaard för 39 kr. Dyrt? Knappast. Detta kaffe smakar makalöst gott och den lilla kannan räcker till en påtår. De flesta betalar dessutom gladeligen 20-25 kr för en kopp från en kanna som stått på en värmeplatta i en halvtimma och där kaffet dessutom inte ens är färskmalet. I det perspektivet var koppen jag drack riktigt prisvärd. Lägg till att det serverades av en trevlig kille som gärna berättade om råvaran med en sådan entusiasm att även min fru smittades. Rena fyndet alltså.
Så här ska kaffe bryggas:
Bild från Drop Coffee.
Önskar bara att det fanns ett ställe som bjöd på sådant här kaffe i Uppsala...
Kommentarer
Trackback