[Ess Hå] - personliga tankar, politik & prylar

Idag känner vi respekt för Banhofs vd Jon Karlung. Han har bestämt sig för att värna om sina kunders integritet och därmed strunta i att spara de uppgifter som kan begäras ut med hjälp av Ipred-lagen.

Det är skönt att det finns privata aktörer som ser det absurda i Ipred (dvs att privata bolag får större befogenheter än polisen när det gäller viss typ av it-brottslighet) när staten inte gör det...

IDG har nyheten.

Vi har under en längre tid funderat på att skaffa en matta till köket. Mestadels har det lutat åt en matta från Pappelina och något i svart och vitt. Vilket mönster som den eventuella mattan skulle ha har varierat. Ett krav var att den helst skulle finnas i måtten 350*70 cm, vilket begränsade utbudet lite. Av okänd anledning satte vi oss på förmiddagen vid datorn och tittade på Pappelina-mattor på nätet, funderade mest på vilket mönster vi skulle ha vid eventuellt köp. Fick en ingivelse att söka på Blocket, sökte efter "pappelina" i Uppsala och angränsande län. Det dök upp sex annonser. Den färskaste annonsen hade bara legat ute 10-15 minuter och det var den enda annonsen från Uppsala. Någon ville sälja en Viggo i metallicsvart med vita stjärnor och de rätta måtten..! Ett telefonsamtal, en lunch, cirka 15 km bilfärd till annonsören och 800 kr fattigare så låg mattan i vårt kök:




Känns som ett riktigt fynd, speciellt med tanke på att den verkar vara i nyskick...

Troligen har ni alla redan sett detta videoklipp - det har ju blivit omskrivit i alla möjliga tidningar de senaste dagarna. Det omtalade klippet visar 47-åriga Susan Boyle på sin första audition för Britain's Got Talent 2009. Hon sjunger I dreamed a dream från Les Miserables och jag kan fortfarande inte fatta att det är hennes röst när hon sjunger...

Klippet med Susan Boyle

Tyvärr hittar jag inget klipp som går att bädda in här så ni får hålla till godo med länken...

Jag har mer än en gång tänkt tanken att sätta mig här och skriva ner mina tankar kring fildelning. Ipred-lagens ikraftträdande den 1 april väckte tankarna på nytt. Varsågod, här är mina funderingar:

Ipred - denna lag är otäck i en rättsstat. Privata intressen tillåts att samla in bevis och dra privatpersoner inför rätta. Är det så vi vill ha det? Jag tvivlar. Känns som att lagen har kommit till för att blidka lobbygrupper med rötterna i skivindustrin. En ledare i gårdagens UNT förklarar mina åsikter.

Fildelning då? Är det ok. Beror väl på vad som delas ut... Det är ju olagligt att fritt sprida upphovsrättskyddat material. Ipred-lagen gör att fildelningen tillfälligt minskar. Nya tekniker för att fildela på ett sätt som inte kan spåras med de verktyg Ipred ger finns redan. Det är bara en tidsfråga innan någon av dessa metoder eller en ny fildelningsmetod vinner tillräckligt stor spridning för att nå den breda massan. Och underhållningsindustrins lobbyister kommer att skrika efter nya lagar... En starkt integritetskränkande lag till ingen nytta.

Varför fildelar så många då? Är svensken en notorisk lagöverträdare? Eller är det bara bekvämt? Man tänker kanske inte så mycket på vad som är rätt när "alla andra" gör det? Ungefär som att köra lite för fort på motorvägen.
Förklaringen är, som jag ser det, bristande lyhördhet från den industri som producerar det som nu fildelas. Ett par exempel:

- Formatet FLAC ger komprimerade musikfiler med samma kvalitet som CD-skivan. Formatet har funnits sedan 2005 men vad jag vet så kan jag inte köpa musik i detta format utan hänvisas till att köpa musiken i sämre kvalitet. Varför ska betalprodukten vara av sämre kvalitet än det som erbjuds gratis? Jag förstår de som laddar ner...

- Priset, om jag beger mig till Cdon.com kan jag köpa de senaste skivorna för 149 kr styck och då får jag en fysisk skiva som jag kan kopiera som jag vill och spara på datorn i det format jag önskar. Skulle jag vilja köpa skivan digitalt kostar den cirka 100 kr och användningen av musiken är i många fall begränsad. Skulle jag sedan vilja spela musiken i bilen eller på min stereo måsta jag dessutom betala för en tom CD-skiva med fodral och jag blir utan det snygga omslaget. Dessutom är filformatet som musiken vanligen levereras i av ett sådant slag att det ger sämre ljud än CD-skivan. Jag förstår fortfarande att det finns de som hellre laddar ner musiken gratis...

- Film då? Här finns det definitivt utrymmer för fler tjänster. Varför är det så svårt att få köpa aktuella filmer för nedladdning till datorn? Varför tänker ingen på att erbjuda folk som har svårt att ta sig till en bio (ex. barnfamiljer med barnvaktsbehov)en möjlighet att se bioaktuella filmer hemma? Skulle nöja mig med en sämre kvalitet än dvd men jag vill kunna se filmen som alla talar om...


Så visst förstår jag varför folk laddar hem musik och film. Frågan är om underhållningsindustrin gör det?


Slutligen, jag är hjärtligt trött på alla som jämför illegal nedladdning med att stjäla en fysisk CD-skiva ur en butik. Om jag laddar ner något så begås ett upphovsrättsbrott - det är inte en stöld eftersom ingen blir av med något.
Lika patetiskt är det när någon från Svenska Antipiratbyrån börjar rabbla siffror om utebliven skivförsäljning baserat på hur många gånger något har laddats ner. Som om samtliga som laddat ner en skiva skulle ha köpt den om de inte kunnat ladda ner den. Hela tanken gör att jag tappar respekt för APB och får lust att ladda hem något som jag aldrig kommer att lyssna på...