Until death do us part

Min relation med Glocalnet tycks följa mig tills döden skiljer oss åt. Och jag vägrar dö först. Min historia med Glocalnet i korta drag:

* Sensommaren 2006 var jag en lite allmänt missnöjd kund hos Glocalnet på väg att skaffa bredbandstelefoni från Tele2, vilket skulle bli ypperligt i vår nya lägenhet.

* Hösten 2006 säger jag upp fast telefoni och bredband hos Glocalnet. På frågan om jag kommer att flytta mitt fasta nummer till annan operatör svarar jag "Eventuellt". Får ingen mer information utifrån mitt svar. Kontakten med Glocalnet upphör. En period.

* Hösten 2007 kommer det ett brev om att de kommer att återaktivera mitt fasta telefonabonnemang. Absurt nog till min nuvarande adress där det saknas möjlighet till klassisk fast telefon via kopparnätet. Jag klagar och de medger att de missat att informera mig om att mitt nummer lagts "vilande" men nu återaktiverats eftersom jag inte flyttat det till en annan operatör. (Jag bytte telefonnummer istället för att flytta det.) Glocalnet lovar att fixa allt och ta bort abonnemanget.

* Något senare hösten 2007 får jag en faktura på två månadsavgifter på mitt fasta abonnemang. Minst sagt irriterad, men inte otrevlig, pratar jag med en förstående kille på Glocalnets kundtjänst som lovar att fixa allt och dessutom lägger han, på min begäran, in en spärr mot marknadsföring från deras sida. Frid och fröjd trodde jag.

* Mars 2008. Jag får en faktura på två månadsavgifter för mitt, icke existerande, fasta abonnemang. Imorgon kommer jag att kräva någon ansvarig på en rimlig förklaring till hur de misslyckas så katastrofalt med att avsluta ett telefonabonnemang. De lyckades dessutom ringa och erbjuda mig mobiltelefoni. Trots spärr mot marknadsföring.


Imorgon hoppas jag komma i kontakt med chefen för deras kundservice. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback