Lurendrejeri
Ibland blir man lurad. Så är det bara. Även en smart typ som jag blir lurad ibland... Inte så att jag går på L'easys erbjudande om att köpa en iPod för 119 kr/mån i 60 månader (du betalar 3995 kr + 2825 kr i kreditkostnad och den kostar ca 3400 kr i stor svensk webbutik). Jag blir lurad på annat sätt. Som idag.
Svärföräldrarna + några bekanta till dem var i stan och vi bestämde oss för att äta lunch med dem på Fofos Café i Saluhallen. Frun och jag beställde varsin Caesarsallad - det lät lovande när de skrev "Vår egen Caesarsallad" på skylten. De kostade 69 kr styck och jag började drömma om ett stort fat enligt Wikipedias beskrivning, den varianten som har grillad kyckling i fina skivor.
Mina drömmar krossades snabbt och obarmhärtigt. Jag var grundlurad. Blåst. In kommer ett fat med hackad isbergssallat som huvudingrediens. Anrättningen kryddas av två (!) tomatklyftor, några gurkskivor, grillad kyckling i tärning av den typ som restauranger köper färdig i påse, något pulver som skulle föreställa parmesan men som inte smakade som sådan och en dressing som smakade misstänkt likt Felix Caesardressing (långt från originalet). Folket på FastFoodLovers hade återupptagit förra sommarens tävling och gett denna sallad bottenplaceringen. Lisa Förare Winbladh hade troligen rest sig upp och gått i ren protest. Vi teg. Och åt. Tur att ingen frågade just oss om det smakade bra - jag vet inte om jag kunnat hålla masken...
Senare på kvällen bjöd vi svärföräldrarna på kycklingsallad:
Vår egna sallad ägde lunchkatastrofen totalt. Walkover typ.
Idag har jag alltså lärt mig att det är absolut nödvändigt att fråga vad en sallad innehåller innan man beställer den - annars riskerar man att betala 10 kr för salladsråvaror och 59 kr till en girig caféägare...
Svärföräldrarna + några bekanta till dem var i stan och vi bestämde oss för att äta lunch med dem på Fofos Café i Saluhallen. Frun och jag beställde varsin Caesarsallad - det lät lovande när de skrev "Vår egen Caesarsallad" på skylten. De kostade 69 kr styck och jag började drömma om ett stort fat enligt Wikipedias beskrivning, den varianten som har grillad kyckling i fina skivor.
Mina drömmar krossades snabbt och obarmhärtigt. Jag var grundlurad. Blåst. In kommer ett fat med hackad isbergssallat som huvudingrediens. Anrättningen kryddas av två (!) tomatklyftor, några gurkskivor, grillad kyckling i tärning av den typ som restauranger köper färdig i påse, något pulver som skulle föreställa parmesan men som inte smakade som sådan och en dressing som smakade misstänkt likt Felix Caesardressing (långt från originalet). Folket på FastFoodLovers hade återupptagit förra sommarens tävling och gett denna sallad bottenplaceringen. Lisa Förare Winbladh hade troligen rest sig upp och gått i ren protest. Vi teg. Och åt. Tur att ingen frågade just oss om det smakade bra - jag vet inte om jag kunnat hålla masken...
Senare på kvällen bjöd vi svärföräldrarna på kycklingsallad:
Vår egna sallad ägde lunchkatastrofen totalt. Walkover typ.
Idag har jag alltså lärt mig att det är absolut nödvändigt att fråga vad en sallad innehåller innan man beställer den - annars riskerar man att betala 10 kr för salladsråvaror och 59 kr till en girig caféägare...
Kommentarer
Postat av: xtian
Vi lider med dej. Och kommer snart att leverera en fet sågning på sandy's på Sturegatan, den salladen kommer från samma härad som din...
kan inte annat än beklaga...och tacka för att du läser!
Trackback