Tidsbrist
Det är den stora anledningen till att det inte skrivits särskilt mycket här de senaste dagarna. Började jobba i fredags. Kändes konstigt att lämna frun och lillkillen hemma. Kändes märkligt att vara tillbaka på jobbet. Hade vi verkligen en alldeles egen bäbis hemma nu? Men jag var ju på jobbet som vanligt? Eller? Men visst fanns han där hemma. Lite kinkig dessutom. Första gången sedan han kom till världen hade han bestämt sig för att vara smågrinig en hel dag.
Som om han märkte att allt inte var som vanligt. Det "vanligt" som han hade vant sig vid under två veckor. Att både mamma och pappa fanns där. Hela tiden. Om det nu är så att han märker att pappa var borta en hel dag är det ju helt otroligt. Otroligt fantastiskt häftigt. Men vad vet jag? Igår och idag har han dock varit mindre och mindre grinig. Börjar väl inse att mamma fixar allt och att pappa kommer hem på kvällen?
Under helgen som gick var han hur snäll som helst. Brorsan och hans fästmö kom på besök för att titta på honom. Under lördagen fick de till stor del nöja sig med att beskåda honom sovandes. I vagnen. De tittade in på nytt på söndagen och då visade han upp sig från sin allra bästa sida. Vaken och allmänt nöjd med livet. Ett par goda vänner tittade också förbi i söndags för att gratulera.
Strömmen av gratulanter tycks inte sina än på ett tag. Mormor, morfar och moster har varit här. Farmor, farfar, gammelfarfar, faster och farbror har varit här. En del vänner har varit här. Kollegor gratulerar. Min yngsta bror kommer hit kommande helg. Känns kul att få kalla lillbrorsan "farbror"... Ibland verkar det som om alla runt omkring förstår bättre än vad jag gör att vi faktiskt har fått barn. Men så är det säger de som vet. Det tar ett tag innan man fattar. Fattar på riktigt.
Kan bara konstatera att det är otroligt kul att vara förälder.
Som om han märkte att allt inte var som vanligt. Det "vanligt" som han hade vant sig vid under två veckor. Att både mamma och pappa fanns där. Hela tiden. Om det nu är så att han märker att pappa var borta en hel dag är det ju helt otroligt. Otroligt fantastiskt häftigt. Men vad vet jag? Igår och idag har han dock varit mindre och mindre grinig. Börjar väl inse att mamma fixar allt och att pappa kommer hem på kvällen?
Under helgen som gick var han hur snäll som helst. Brorsan och hans fästmö kom på besök för att titta på honom. Under lördagen fick de till stor del nöja sig med att beskåda honom sovandes. I vagnen. De tittade in på nytt på söndagen och då visade han upp sig från sin allra bästa sida. Vaken och allmänt nöjd med livet. Ett par goda vänner tittade också förbi i söndags för att gratulera.
Strömmen av gratulanter tycks inte sina än på ett tag. Mormor, morfar och moster har varit här. Farmor, farfar, gammelfarfar, faster och farbror har varit här. En del vänner har varit här. Kollegor gratulerar. Min yngsta bror kommer hit kommande helg. Känns kul att få kalla lillbrorsan "farbror"... Ibland verkar det som om alla runt omkring förstår bättre än vad jag gör att vi faktiskt har fått barn. Men så är det säger de som vet. Det tar ett tag innan man fattar. Fattar på riktigt.
Kan bara konstatera att det är otroligt kul att vara förälder.
Kommentarer
Trackback