(S)ekten

Mona Sahlin har blivit ordförande för Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Inte helt oväntat. Har suttit och läst lite om hennes första tal som partiordförande osv. Fastnade för detta i SVD:

"S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul grät öppet.

- Detta är det mest fantastiska tal som jag har hört, sade hon."

Ursäkta mig, men finns det ingen sans och balans i den där (s)ekten?

Sedan verkar det ju inte ha varit så mycket visionärt framåtskådande som introvert navelskådande i talet...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback