Sälj din själ - halva priset
En av Hemköpsbutikerna är i Uppsala ska stänga denna vecka. Idag började de att sälja uta det allra mesta i butiken till halva priset. De hade dock inte annonserat detta utan ville att de regelbundna kunderna skulle få störst nytta av utförsäljningen.
Eftersom butiken ligger hyfsat nära mitt jobb gick jag dit på lunchen. Stämningen var lätt kaotisk men trevlig. Folk knuffades inte, varor som såg sunkiga ut stod kvar på hyllan och kunderna pratade glatt med varandra trots att de inte kände varandra. Hur ofta händer det i en svensk matbutik? Typ nästan aldrig. Senare på eftermiddagen handlade jag och min fru där. Lika bra att göra så stor del av månadshandlandet som möjligt typ. Nu var läget ett annat. De glada minerna var borta. Ryktet hade spridit sig: Utförsäljning på Hemköp! 50 procent! Vissa hade sålt sin själ för att komma dit. Ögon som skrek: Fynda! Allt gick att sälja. Vagnarna tyngdes under högar av billiga varor. Det slets i varor. Knuffades. Ingen hade tid att prata med någon.
Butiken skulle stänga kl 18. Tjugo minuter före stängning stod butikschefen utanför och hindrade fler från att komma in. Det var ca 60 minuter kö i kassan. De som hade sålt sin själ för att komma dit utan att få komma in skällde på den stackars chefen. Som om det gällde livet. Är inte livet större än så?
Jag vet inte om någon verkligen hade sålt sin själ för att komma dit. Kanske blir svensken bara så när det vankas rabatt. Staten har ju tagit så mycket pengar från svensken att enda chansen att få lite marginaler i ekonomin stavas REA.
Bilden är tagen ca 18:10. Vet inte om det syns men det står mer folk i kö tio minuter efter stängning än vad det gjort på en hel vecka under de senaste månaderna.
Om jag hndlade? Självklart! Man säger väl inte nej till att bära hem matvaror för ca 1500 kr men betala 750 kr? Men jag sålde inte min själ för att få tag på varorna.
Eftersom butiken ligger hyfsat nära mitt jobb gick jag dit på lunchen. Stämningen var lätt kaotisk men trevlig. Folk knuffades inte, varor som såg sunkiga ut stod kvar på hyllan och kunderna pratade glatt med varandra trots att de inte kände varandra. Hur ofta händer det i en svensk matbutik? Typ nästan aldrig. Senare på eftermiddagen handlade jag och min fru där. Lika bra att göra så stor del av månadshandlandet som möjligt typ. Nu var läget ett annat. De glada minerna var borta. Ryktet hade spridit sig: Utförsäljning på Hemköp! 50 procent! Vissa hade sålt sin själ för att komma dit. Ögon som skrek: Fynda! Allt gick att sälja. Vagnarna tyngdes under högar av billiga varor. Det slets i varor. Knuffades. Ingen hade tid att prata med någon.
Butiken skulle stänga kl 18. Tjugo minuter före stängning stod butikschefen utanför och hindrade fler från att komma in. Det var ca 60 minuter kö i kassan. De som hade sålt sin själ för att komma dit utan att få komma in skällde på den stackars chefen. Som om det gällde livet. Är inte livet större än så?
Jag vet inte om någon verkligen hade sålt sin själ för att komma dit. Kanske blir svensken bara så när det vankas rabatt. Staten har ju tagit så mycket pengar från svensken att enda chansen att få lite marginaler i ekonomin stavas REA.
Bilden är tagen ca 18:10. Vet inte om det syns men det står mer folk i kö tio minuter efter stängning än vad det gjort på en hel vecka under de senaste månaderna.
Om jag hndlade? Självklart! Man säger väl inte nej till att bära hem matvaror för ca 1500 kr men betala 750 kr? Men jag sålde inte min själ för att få tag på varorna.
Kommentarer
Trackback